På stjärnhimlen

Våren är här och kvällarna blir allt ljusare. Det betyder också att säsongen för astrofotografering är över för denna gång. Det blev många mulna kvällar också denna senhöst och vinter och när det klarnade upp några gånger i januari blev det kallt, under - 10 grader och då vill man vanligen inge gå ut och fotografera via teleskop, som jag oftast gör.

En del bilder har det ändå blivit och den som var lättast att ta var en månförmörkelse 21 januari. Vädret var fint den morgonen och förmörkelsen en upplevelse. I mitt teleskop blir månen - liksom solen - lagom stor i bild, månen fyller upp nästan hela bildrutan.

Den röda färgen som månen får vid förmörkelse blev lite överdriven på min bild på grund av att jag använde en kamera som är modifierad för astrofotografering och därför släpper igenom mer rött ljus än vanliga kameror.

På stjärnhimlen

Hösten 2018 har bjudit på en hel del stjärnklara kvällar, fler än vanligt faktiskt. När vi nu går mot vinterns stjärnbilder så är fortfarande de välbekanta formationerna högt på himlen, Karlavagnen, Lyran med Vega, Svanen, Pegasus, Cassiopeja. Vi får hoppas på klart väder också i fortsättningen, även om det brukar bli lite för kallt för att vara ute någon längre stund när det är klart på vintern.

Av planeterna är det Mars som har varit synligast i höst, om kvällarna i söder och inte särskilt högt över horisonten. Mars har en ljusstyrka som en medelstark stjärnorna och är tydligt rödaktig. Den betydligt ljusstarkare Venus hittar man på ungefär samma plats på morgonhimlen, alltså i syd eller sydost.

Se astrobilder under ”Astronomi”

På stjärnhimlen

Hösten 2018 har bjudit på en hel del stjärnklara kvällar, fler än vanligt faktiskt. När vi nu går mot vinterns stjärnbilder så är fortfarande de välbekanta formationerna högt på himlen, Karlavagnen, Lyran med Vega, Svanen, Pegasus, Cassiopeja. Vi får hoppas på klart väder också i fortsättningen, även om det brukar bli lite för kallt för att vara ute någon längre stund när det är klart på vintern.

Av planeterna är det Mars som har varit synligast i höst, om kvällarna i söder och inte särskilt högt över horisonten. Mars har en ljusstyrka som en medelstark stjärnorna och är tydligt rödaktig. Den betydligt ljusstarkare Venus hittar man på ungefär samma plats på morgonhimlen, alltså i syd eller sydost.

Se astrobilder under ”Astronomi”

Jan-Erik Widjeskogs hemsida

Intro

På den här hemsidan har jag samlat en del material i olika ämnen från ett långt yrkesliv som fotograf och skribent. Det mesta som jag producerat är försvunnet sedan länge, dagsnyhetsmaterial för radio och tv från den tid då arkivering inte var satt i system och lagringsmedia inte var utvecklade.
Från senare år finns dock en del material och lite av det som jag tyckt har allmänt intresse har jag tagit med här.
Det är rätt mycket lokala och lokalhistoriska texter från Närpes, men också bilder och någon video från övriga Österbotten och Finland och även från resor längre bort. Så kom jag t.ex. att besöka Afrika, Sydostasien och Kina på den tiden när det ännu inte var så vanligt att folk reste så långt bort. Dessutom finns material från mina specialintressen natur och astronomi. Det är jag själv som har copyright på allt material på den här sidan.

Närpes Kyrka

Min äldsta bror Börje åkte på 50-talet till Sverige, som så många andra den tiden. Han kom att öppna vägen till Sverige också för oss yngre bröder som ville "på förtjänst". Själv kom jag att redan som icke skriftskolgången göra ett månadslångt besök i den svenska huvudstaden. ... Min farbror Levi och hans Anna-Lena hade varit på besök från USA och haft bilen med, en folkvagn -57. När de skulle resa tillbaka via Göteborg så fick jag åka med i ett pyttelitet utrymme i baksätet som blivit över när allt var packat. Vi körde längs gamla riksåttan, stannade vid en grusgrop i Oravais för att tvätta bilen, blev stoppade av polisen i Vasa för överhastighet men fick inga böter, på väg utrikes som vi var. I Raumo blev det övernattning i ett resandehem i gamla stan och sedan bar det iväg till hamnen i Åbo och gamla Bore II. Jag trodde inte mina ögon, att en båt kunde vara så stor! Vackert vit var den där den låg i hamnen med Åbo slott i bakgrunden. Väl ombord fick jag sova på golvet i Levis och Anna-Lenas hytt. Det blev ett abrupt uppvaknande när Anna-Lena skulle spola i handfatet på morgonen och vred på för mycket så att vattnet sköljde över ansiktet på mej där jag sov på golvet.
Så kom vi fram till Stockholm och jag fick bo hos min bror i Hägersten. Det var en lägenhet i ett hus med utsikt över stan, en fantastisk syn för en 13-åring från landet. Vi var underhyresgäster till portvakten i huset vilket betydde att jag fick hjälpa till med trappstädningen för att göra rätt för mig. Jag fick också vara med på brorsans jobb och jag fick gå på landskampen och se Dan Waern vinna 1500 meter.
Några år senare kom jag att återvända till Stockholm. Denna gång blev det att bo mitt i stan, adressen Varvsgatan 8 på Söder. Det var strax ovanför Söder Mälarstrand, nära Västerbron. Högalidskyrkans dubbeltorn var ett bra riktmärke och tog man spårvagn kom man hem med 10:an. Jag besökte kvarteren nyligen och det var sig ganska likt.
Min bror fanns fortfarande kvar då 1963 och jag fick jobba på samma firma som han, Hellberg & Sundqvist med adress Pryssgänd 8 på de branta kullerstensgatorna ovanför Slussen på Söder. I dag är de kvarteren bostäder och kontor men då, -63 fanns bland annat denna plåtslagerifirma som vi jobbade på där. Jag minns utsiken från verkstadsfönstret, med Riddarfjärden och stadshuset mittemot.
I denna sena tid 2007 kom jag att läsa en artikel i Hufvudstadsbladet om en exklusiv turistattraktion i Stockholm. Man kunde gå på takvandring, försedd med räddningslina och säkerhetssele. Jag hajade till när jag såg bilden till artikeln, den utsikten kände jag igen! Så hade ju jag också vandrat då på 60-talet, med Gamla stans tornspiror och alla taken i blickfånget. Jag minns när det blev middagstid och klockan blev tolv, hur alla klockorna ringde från olika håll, Storkyrkan, Tyska kyrkan och den på Riddarholmen och så Katarina från Söder...
Då var det ju inte frågan om turism utan om jobb för brödfördan, vi målade plåttak med svart färg, vi bytte plåt, vi gjorde takrännor och gesimsrännor, skorstensbeslag och stuprör. Jag minns när rören skulle bytas. Mitt jobb var att stå nere på gatan och fira upp rören till Broke som hängde ner från takkanten i en sittbräda, fäst vid ett grovt rep. Han var förmodligen lite rädd och säkert ansträngd, hans kondition var nog inte den bästa eftersom han drack rätt mycket. "Kan du för f-n inte hålla reda på tåtarna", skrek han när jag försökte vinscha upp fyratumsrören exakt så att han skulle få in dem i den senast fastsatta stuprörsdelen, utan att lyckas så bra, nervös som jag blev av hans ilska.
Senare fick jag själv pröva på att hänga där mellan himmel och jord och fästa rör. Det var inte så kul och jag förstod Brokes ilska om tåtarna inte hanterades rätt. Vi sysslade också med annat i Stockholm. På kvällar och veckoslut hjälpte min bror och jag en kollega som hade en liten firma som bla. sysslade med fönsterputsning. För 2 kronor fönstret kämpade jag på med vattenämbar, svamp och raka. Vanligen gick det ganska bra men på vissa nybyggen fanns det något ämne från bygget som hade fastnat på glasytorna och råkade man ut för sånt gick förtjänsten ner. Illa var det också om man hamnade att tvätta i lägenheter där folk hunnit flytta in. Folk är otroligt kräsna när de just tagit sin nya lägenhet, kanske sitt livs investering i besittning.
En annan grej vi extraknäckade med var att bygga tak över altaner och bygga in balkonger. Vi gjorde rörkonstruktioner och använde korrugerade glasfiberarmerade plastskivor som takmaterial. En kväll i november -63 när vi höll på med ett sånt bygge på en fin villa i Lidingö kom husets herre ut och sade med darr på rösten att de säger på tv att Kennedy har blivit mördad. Vi hantverkare bjöds in och fick dela chocken över klassgränserna.
I övrigt var livet i Stockholm festligt för en tonåring från Österbotten. Jag fick se den tidens stjärnor inom idrotten på Stockholms stadion och i Johanneshov. Jag fick se den tidens toppartister på Skansen. Jag minns en ljum sommarkväll när Evert Taube steg fram på scenen och sjöng sin "Se hur hela Uppland står i lågor, kvällssol rinner bortom Solna skog...". Där fanns Juilette Greco, Zarah Leander och många fler. På bio gick de nya filmerna, på Vinterpalatset i superbredbild.
Också inom det religiösa livet rörde det på sig i Stockholm. En minnesvärd kväll gick jag på bönemöte i Johanneshov, det var stort upplagt möte med Målle Lindberg, då en av mediernas favoriter. Det blev trots mycket teknik ingen riktig fart på tillställningen, men visst var det en känsla av att vara i händelsernas centrum. Så var det också när Martin Luther King besökte Stockholm i samband med att han fick Nobels fredspris. Han ledde en fredsmarsch från Kungsträdgården till Storkyrkan vid slottet och jag hade tagit med mig min Agfa-kamera och stod där med en hop pressfotografer och väntade in honom. Jag hade tur, han och hans följe passerade precis bredvid min plats. Jag fick bra bilder och sedan när de gick in i kyrkan var det bara att följa efter och gå förbi alla fullsatta bänkar fram till andra raden eftersom alla vakter utgick ifrån att jag var pressfotograf. Jag hade lite dåligt samvete för min bluff men fick senare användning för bilderna i alla fall i pressammanhang den sorgliga dag när det meddelades att Martin Luther King blivit mördad.

Närpes Kyrka

Min äldsta bror Börje åkte på 50-talet till Sverige, som så många andra den tiden. Han kom att öppna vägen till Sverige också för oss yngre bröder som ville "på förtjänst". Själv kom jag att redan som icke skriftskolgången göra ett månadslångt besök i den svenska huvudstaden. ... Min farbror Levi och hans Anna-Lena hade varit på besök från USA och haft bilen med, en folkvagn -57. När de skulle resa tillbaka via Göteborg så fick jag åka med i ett pyttelitet utrymme i baksätet som blivit över när allt var packat. Vi körde längs gamla riksåttan, stannade vid en grusgrop i Oravais för att tvätta bilen, blev stoppade av polisen i Vasa för överhastighet men fick inga böter, på väg utrikes som vi var. I Raumo blev det övernattning i ett resandehem i gamla stan och sedan bar det iväg till hamnen i Åbo och gamla Bore II. Jag trodde inte mina ögon, att en båt kunde vara så stor! Vackert vit var den där den låg i hamnen med Åbo slott i bakgrunden. Väl ombord fick jag sova på golvet i Levis och Anna-Lenas hytt. Det blev ett abrupt uppvaknande när Anna-Lena skulle spola i handfatet på morgonen och vred på för mycket så att vattnet sköljde över ansiktet på mej där jag sov på golvet.
Så kom vi fram till Stockholm och jag fick bo hos min bror i Hägersten. Det var en lägenhet i ett hus med utsikt över stan, en fantastisk syn för en 13-åring från landet. Vi var underhyresgäster till portvakten i huset vilket betydde att jag fick hjälpa till med trappstädningen för att göra rätt för mig. Jag fick också vara med på brorsans jobb och jag fick gå på landskampen och se Dan Waern vinna 1500 meter.
Några år senare kom jag att återvända till Stockholm. Denna gång blev det att bo mitt i stan, adressen Varvsgatan 8 på Söder. Det var strax ovanför Söder Mälarstrand, nära Västerbron. Högalidskyrkans dubbeltorn var ett bra riktmärke och tog man spårvagn kom man hem med 10:an. Jag besökte kvarteren nyligen och det var sig ganska likt.
Min bror fanns fortfarande kvar då 1963 och jag fick jobba på samma firma som han, Hellberg & Sundqvist med adress Pryssgänd 8 på de branta kullerstensgatorna ovanför Slussen på Söder. I dag är de kvarteren bostäder och kontor men då, -63 fanns bland annat denna plåtslagerifirma som vi jobbade på där. Jag minns utsiken från verkstadsfönstret, med Riddarfjärden och stadshuset mittemot.
I denna sena tid 2007 kom jag att läsa en artikel i Hufvudstadsbladet om en exklusiv turistattraktion i Stockholm. Man kunde gå på takvandring, försedd med räddningslina och säkerhetssele. Jag hajade till när jag såg bilden till artikeln, den utsikten kände jag igen! Så hade ju jag också vandrat då på 60-talet, med Gamla stans tornspiror och alla taken i blickfånget. Jag minns när det blev middagstid och klockan blev tolv, hur alla klockorna ringde från olika håll, Storkyrkan, Tyska kyrkan och den på Riddarholmen och så Katarina från Söder...
Då var det ju inte frågan om turism utan om jobb för brödfördan, vi målade plåttak med svart färg, vi bytte plåt, vi gjorde takrännor och gesimsrännor, skorstensbeslag och stuprör. Jag minns när rören skulle bytas. Mitt jobb var att stå nere på gatan och fira upp rören till Broke som hängde ner från takkanten i en sittbräda, fäst vid ett grovt rep. Han var förmodligen lite rädd och säkert ansträngd, hans kondition var nog inte den bästa eftersom han drack rätt mycket. "Kan du för f-n inte hålla reda på tåtarna", skrek han när jag försökte vinscha upp fyratumsrören exakt så att han skulle få in dem i den senast fastsatta stuprörsdelen, utan att lyckas så bra, nervös som jag blev av hans ilska.
Senare fick jag själv pröva på att hänga där mellan himmel och jord och fästa rör. Det var inte så kul och jag förstod Brokes ilska om tåtarna inte hanterades rätt. Vi sysslade också med annat i Stockholm. På kvällar och veckoslut hjälpte min bror och jag en kollega som hade en liten firma som bla. sysslade med fönsterputsning. För 2 kronor fönstret kämpade jag på med vattenämbar, svamp och raka. Vanligen gick det ganska bra men på vissa nybyggen fanns det något ämne från bygget som hade fastnat på glasytorna och råkade man ut för sånt gick förtjänsten ner. Illa var det också om man hamnade att tvätta i lägenheter där folk hunnit flytta in. Folk är otroligt kräsna när de just tagit sin nya lägenhet, kanske sitt livs investering i besittning.
En annan grej vi extraknäckade med var att bygga tak över altaner och bygga in balkonger. Vi gjorde rörkonstruktioner och använde korrugerade glasfiberarmerade plastskivor som takmaterial. En kväll i november -63 när vi höll på med ett sånt bygge på en fin villa i Lidingö kom husets herre ut och sade med darr på rösten att de säger på tv att Kennedy har blivit mördad. Vi hantverkare bjöds in och fick dela chocken över klassgränserna.
I övrigt var livet i Stockholm festligt för en tonåring från Österbotten. Jag fick se den tidens stjärnor inom idrotten på Stockholms stadion och i Johanneshov. Jag fick se den tidens toppartister på Skansen. Jag minns en ljum sommarkväll när Evert Taube steg fram på scenen och sjöng sin "Se hur hela Uppland står i lågor, kvällssol rinner bortom Solna skog...". Där fanns Juilette Greco, Zarah Leander och många fler. På bio gick de nya filmerna, på Vinterpalatset i superbredbild.
Också inom det religiösa livet rörde det på sig i Stockholm. En minnesvärd kväll gick jag på bönemöte i Johanneshov, det var stort upplagt möte med Målle Lindberg, då en av mediernas favoriter. Det blev trots mycket teknik ingen riktig fart på tillställningen, men visst var det en känsla av att vara i händelsernas centrum. Så var det också när Martin Luther King besökte Stockholm i samband med att han fick Nobels fredspris. Han ledde en fredsmarsch från Kungsträdgården till Storkyrkan vid slottet och jag hade tagit med mig min Agfa-kamera och stod där med en hop pressfotografer och väntade in honom. Jag hade tur, han och hans följe passerade precis bredvid min plats. Jag fick bra bilder och sedan när de gick in i kyrkan var det bara att följa efter och gå förbi alla fullsatta bänkar fram till andra raden eftersom alla vakter utgick ifrån att jag var pressfotograf. Jag hade lite dåligt samvete för min bluff men fick senare användning för bilderna i alla fall i pressammanhang den sorgliga dag när det meddelades att Martin Luther King blivit mördad.

Närpes Kyrka

Min äldsta bror Börje åkte på 50-talet till Sverige, som så många andra den tiden. Han kom att öppna vägen till Sverige också för oss yngre bröder som ville "på förtjänst". Själv kom jag att redan som icke skriftskolgången göra ett månadslångt besök i den svenska huvudstaden. ... Min farbror Levi och hans Anna-Lena hade varit på besök från USA och haft bilen med, en folkvagn -57. När de skulle resa tillbaka via Göteborg så fick jag åka med i ett pyttelitet utrymme i baksätet som blivit över när allt var packat. Vi körde längs gamla riksåttan, stannade vid en grusgrop i Oravais för att tvätta bilen, blev stoppade av polisen i Vasa för överhastighet men fick inga böter, på väg utrikes som vi var. I Raumo blev det övernattning i ett resandehem i gamla stan och sedan bar det iväg till hamnen i Åbo och gamla Bore II. Jag trodde inte mina ögon, att en båt kunde vara så stor! Vackert vit var den där den låg i hamnen med Åbo slott i bakgrunden. Väl ombord fick jag sova på golvet i Levis och Anna-Lenas hytt. Det blev ett abrupt uppvaknande när Anna-Lena skulle spola i handfatet på morgonen och vred på för mycket så att vattnet sköljde över ansiktet på mej där jag sov på golvet.
Så kom vi fram till Stockholm och jag fick bo hos min bror i Hägersten. Det var en lägenhet i ett hus med utsikt över stan, en fantastisk syn för en 13-åring från landet. Vi var underhyresgäster till portvakten i huset vilket betydde att jag fick hjälpa till med trappstädningen för att göra rätt för mig. Jag fick också vara med på brorsans jobb och jag fick gå på landskampen och se Dan Waern vinna 1500 meter.
Några år senare kom jag att återvända till Stockholm. Denna gång blev det att bo mitt i stan, adressen Varvsgatan 8 på Söder. Det var strax ovanför Söder Mälarstrand, nära Västerbron. Högalidskyrkans dubbeltorn var ett bra riktmärke och tog man spårvagn kom man hem med 10:an. Jag besökte kvarteren nyligen och det var sig ganska likt.
Min bror fanns fortfarande kvar då 1963 och jag fick jobba på samma firma som han, Hellberg & Sundqvist med adress Pryssgänd 8 på de branta kullerstensgatorna ovanför Slussen på Söder. I dag är de kvarteren bostäder och kontor men då, -63 fanns bland annat denna plåtslagerifirma som vi jobbade på där. Jag minns utsiken från verkstadsfönstret, med Riddarfjärden och stadshuset mittemot.
I denna sena tid 2007 kom jag att läsa en artikel i Hufvudstadsbladet om en exklusiv turistattraktion i Stockholm. Man kunde gå på takvandring, försedd med räddningslina och säkerhetssele. Jag hajade till när jag såg bilden till artikeln, den utsikten kände jag igen! Så hade ju jag också vandrat då på 60-talet, med Gamla stans tornspiror och alla taken i blickfånget. Jag minns när det blev middagstid och klockan blev tolv, hur alla klockorna ringde från olika håll, Storkyrkan, Tyska kyrkan och den på Riddarholmen och så Katarina från Söder...
Då var det ju inte frågan om turism utan om jobb för brödfördan, vi målade plåttak med svart färg, vi bytte plåt, vi gjorde takrännor och gesimsrännor, skorstensbeslag och stuprör. Jag minns när rören skulle bytas. Mitt jobb var att stå nere på gatan och fira upp rören till Broke som hängde ner från takkanten i en sittbräda, fäst vid ett grovt rep. Han var förmodligen lite rädd och säkert ansträngd, hans kondition var nog inte den bästa eftersom han drack rätt mycket. "Kan du för f-n inte hålla reda på tåtarna", skrek han när jag försökte vinscha upp fyratumsrören exakt så att han skulle få in dem i den senast fastsatta stuprörsdelen, utan att lyckas så bra, nervös som jag blev av hans ilska.
Senare fick jag själv pröva på att hänga där mellan himmel och jord och fästa rör. Det var inte så kul och jag förstod Brokes ilska om tåtarna inte hanterades rätt. Vi sysslade också med annat i Stockholm. På kvällar och veckoslut hjälpte min bror och jag en kollega som hade en liten firma som bla. sysslade med fönsterputsning. För 2 kronor fönstret kämpade jag på med vattenämbar, svamp och raka. Vanligen gick det ganska bra men på vissa nybyggen fanns det något ämne från bygget som hade fastnat på glasytorna och råkade man ut för sånt gick förtjänsten ner. Illa var det också om man hamnade att tvätta i lägenheter där folk hunnit flytta in. Folk är otroligt kräsna när de just tagit sin nya lägenhet, kanske sitt livs investering i besittning.
En annan grej vi extraknäckade med var att bygga tak över altaner och bygga in balkonger. Vi gjorde rörkonstruktioner och använde korrugerade glasfiberarmerade plastskivor som takmaterial. En kväll i november -63 när vi höll på med ett sånt bygge på en fin villa i Lidingö kom husets herre ut och sade med darr på rösten att de säger på tv att Kennedy har blivit mördad. Vi hantverkare bjöds in och fick dela chocken över klassgränserna.
I övrigt var livet i Stockholm festligt för en tonåring från Österbotten. Jag fick se den tidens stjärnor inom idrotten på Stockholms stadion och i Johanneshov. Jag fick se den tidens toppartister på Skansen. Jag minns en ljum sommarkväll när Evert Taube steg fram på scenen och sjöng sin "Se hur hela Uppland står i lågor, kvällssol rinner bortom Solna skog...". Där fanns Juilette Greco, Zarah Leander och många fler. På bio gick de nya filmerna, på Vinterpalatset i superbredbild.
Också inom det religiösa livet rörde det på sig i Stockholm. En minnesvärd kväll gick jag på bönemöte i Johanneshov, det var stort upplagt möte med Målle Lindberg, då en av mediernas favoriter. Det blev trots mycket teknik ingen riktig fart på tillställningen, men visst var det en känsla av att vara i händelsernas centrum. Så var det också när Martin Luther King besökte Stockholm i samband med att han fick Nobels fredspris. Han ledde en fredsmarsch från Kungsträdgården till Storkyrkan vid slottet och jag hade tagit med mig min Agfa-kamera och stod där med en hop pressfotografer och väntade in honom. Jag hade tur, han och hans följe passerade precis bredvid min plats. Jag fick bra bilder och sedan när de gick in i kyrkan var det bara att följa efter och gå förbi alla fullsatta bänkar fram till andra raden eftersom alla vakter utgick ifrån att jag var pressfotograf. Jag hade lite dåligt samvete för min bluff men fick senare användning för bilderna i alla fall i pressammanhang den sorgliga dag när det meddelades att Martin Luther King blivit mördad.

Naturfilma
i lokal-tv

De naturprogram vi ser i riks-tv är vanligen mycket påkostade produktioner, gjorda av stora bolag med avancerad teknik och till synes obegränsade resurser. Naturprogram säljer och därför görs dessa program i stor mängd. Att mot bakgrunden av dessa lysande program börja berätta om mitt eget naturfilmande i När-TV kan kännas förmätet, det är frågan om så väldiga skillnader i kunnande, resurser, tid och teknik. Ändå har jag märkt att också naturprogram i lokal-tv kan bli uppskattade, fast de gjorts med enkla medel. Detta att de filmats i bekanta miljöer och att bilderna kommenteras av personer som man känner, ger programmen ett särskilt värde.

På annan plats i denna hemsida, i den bok jag lagt ut, berättar jag allmänt om mitt jobb på När-TV där också naturfilmande har ingått. Det finns ett kapitel som heter Naturfilmning, där jag berättar om tjugo år med naturprogram på När-TV. I slutet av det kapitlet, som skrevs när jag skulle fylla 60, antyder jag att det får räcka med naturprogram nu. Det blev också en paus på några år, men sedan kom en nystart för några år sedan när jag hade köpt en modern videokamera med trevliga finesser av vilka några kom väl till pass i just naturfilmningssammanhang. Så nu gör jag igen naturprogram. Eftersom texterna i boken som publiceras på annan plats här inte har några bilder där (nog i själva boken), sätter jag in några foton från mitt naturfilmande. Det är foton som hämtats från videoband, vilket inte ger toppkvalitet, men ändå kan illustrera vad det handlar om.

Bilden i början av texten är en typisk bild av en vårsamling av fåglar ute på en slätt i södra Närpes. Det är sångsvanar och kanadagäss som samlats efter flyttningen i mars. Jag filmade från bilen, hade ett litet stativ uppriggat på passagerarplatsen och sidorutan nervevad. Detta gav ett par stora fördelar: fåglar bryr sig inte mycket om bilar, det är när en människa stiger ur som de går undan. Därför fick jag bra närbilder. En annan fördel är att jag undvek vindstörningar. Det blåser ofta kalla vindar på slätten på vårarna men i bilen är man skyddad för ljudstörningar av vinden och så är man ju skyddad själv också och har det bekvämt, vilket gör att man har bättre tålamod att stanna kvar och vänta ut situationer.

Här följer ett par bilder från havsstranden i Nämpnäs. En vårstorm driver in is mot stranden, stora vågor bildas. Samtidigt blir det en aktuell uppdatering för tittarna, så här långt har våren hunnit i yttre skärgården.

I den stillsamma ån har isen gått upp redan i mars nedanför forsarna och en grupp gräsänder håller till vid iskanten.